zouzouna

Rummet står tomt och jag känner glädje.. för visst har två personer som jag älskar rest ifrån mig, vinkade av dom kl 07:00 från balkongen utan att känna ett enda stygn i hjärtat.. betyder det att man sagt hej då för många gånger? tar man för givet att man kommer ses igen? Har det blivit lättare att lämna och bli lämnad?

Jag oroar mig inte för deras hemresa. Borde jag? litar jag för mycket på att han kör bra och inget händer? förlitar jag mig på turen för mycket? inte ett moln i huvudet (ute finns det massor).


Får besök igen om en vecka.. en till medlem i familjen.. har sagt hej då till far och bror .. säger hej till mamma när hon kommer.. för vissa är det svårt att förstå men det känns inte så farligt att bo tvärs över europa, långt bort från sina föräldrar..

Stora skriverier i tidningarna.. Artiklarna är överflödiga med information om dåtid och nutid..  Löpsedlar som ändras varje dag och handlar om en människas kaotiska liv och död: Michael Jackson tar över världen på nytt, med enda skillnaden att han nu slipper läsa vad tidningarna skriver..

Förut snackades det om pedofili, psykproblem, plastikoperationer, familjeförhållanden och karriär såklart.. dock väldigt lite skrevs om den, mest läste man ju om allt förfärligt ont som hänt honom eller som han gjort.. Jag kommer inte ihåg artiklar som hyllade honom för hans tribut i musikvärlden, hur många han inspirerade och vad han lade en grund till så att alla andra kunde bara följa honom och bli stora stjärnor själva.. Det skrevs om mirakel barnet, från en syskonskara av 9, Michael med den oerhörda talangen-- Sen fick man reda på att människan faktiskt var lite udda.. och då började det ju skrivas om allt udda som rörde honom istället..

Inte ens på hans dödsdag fick han vara ifred.. Bilder över honom fanns överallt, clip på youtube och nu, några dagar senare, skrivs det om gamla familjeförhållanden, testamentet han skrev, vem får allt och vem får inget? vad händer med barnen?? Vart ska han begravas?? inte en lugn stund fick han stackarn, inte ens i döden..

Själv var jag aldrig ett Michael Jackson fan.. jag lärde känna honom för några år sedan och då bara vissa låtar.. jag vet inte vem han är ,mer än att han var kungen av pop!!! jag bryr mig föga om hans plastikoperationer, familjeförhållanden och hur han växte upp.. jag byrr mig inte om pedofilanklagelserna eller att han är gjord numera av plast (eller var, eller vad säger man?? ).. Han var den som startade något unikt, han hade stil och han hade grymma låtar..

Jag må inte ha gråtit eller blivit ledsen över hans död.. jag menar: vi kommer alla och dö eller hur?
Jag är ledsen för att man inte respekterat honom under hans livstid och ännu mera nu när han är död och inte länge går ibland oss.. Ledsen för att alla ska tjäna pengar på honom på värsta möjliga sätt och ledsen för att folk verkligen köper den smörjan som skriver allt detta skvaller om inte bara honom utan alla kända personer..

Men inte ledsen för att han dog.. Vem vet.. om några år kanske sitter jag i en veranda med Michael och dricker lemonad.. i en annan värld utan press och stress..

R.I.P
MJ