zouzouna

Jajamen.. så var det dags igen.. Onsdag.. igen.. Varför måste allt tråkigt hända på Onsdagar?
Visst det händer trpkiga ting på andra dagar med men Onsdagar..
shit.. det är som om någon kraft bara tar tag i mig och nån viskar i mitt öra:
Nu är det Onsdag, den värsta av dagarna.. Nu ska det ske..

Usch och fy fan säger jag bara..

Skrev tenta idag, det gick ju åt pipsvängen, om jag får lov att säga min mening.
3 frågor, svarade på 1 utav dom.. dom andra två blev det blankt papper..
käånde att det inte var någon vits att sitta och skriva när jag :
a) inte kan svaren
b) för att få G måste jag ha 6p av varje fråga, vilket inte hade kunna hända
c) mådde så dåligt att jag var nära att spy på allt..

Så jag lämnade tentan och stack till kårexpen som vanligt.
Hänger av mig kläderna, säger Hej till Eva och Klara..
Klara undrar om jag mår bra och ger mig en kram..
Jo vad svarar man?? inget, bara undviker ögonkontakt..

Då ska Eva ge en en kram... och självklart börjar tårarna rinna..
och vi hade en gruppkram och jag kände mig så liten..
och så hjälplös.. maktlös.. och helt jobbig...

Så jag och Klara tog en cigg (usch och fy mig)..
och jag fick pratat lite.. sen pratade jag med mig själv,
fikade med skövde.. och ringde sen ett samtal..

Samtalet i sig var inte jobbigt när jag väl hade kommit igång att prata..
det jobbigaste var när vi lagt på.. då kom det...
klumpen i magen försvann visserligen, och stressen avtog lite..
men den känslan utav äckel, utav falskhet, utav bara tomhet kom fram..
den hade nog varit gömd länge nånstans och bara väntat..

men jag ångrar inget, nada, tipota, nothing..
det är bara jobbigt.. benen lyder inte och mattheten kommer ikapp mig..
jag vill bara lägga mig ner och sova och vakna upp hemma i grekland, brevid mamma..
eller pappa för den delen.. bara jag får en stor skön kram..

för jag har inget försvar.. tror jag...
jag har inget att komma med.. tror jag..
jag vet inte vad jag vill.. tror jag..

men jag hoppas få reda på det...