Vad är det jag inte säger?
Jag rökte under gymnasietiden. Jag var delvis rökare i två år. Sen slutade det abrupt en kväll när jag inte inte orkade röka mer. Vilka tankar började jag dela med mig hösten 2008? Jag vet.
Jag pratar. Men inte med rätt person. Kanske därför jag finner det lättare att röka än att ta tag i det. För att jag inte orkar.
Cynisk...
Människan kommer inte att kunna stå kvar. Naturen kommer att klara sig. Vi kommer att försvinna.
För vi har inte lärt oss uppskatta.
Vänta..
Insikt!
Jag kan inte lova att jag alltid kommer finnas i ditt liv som den person jag är idag eller det jag utgör för dig.
Jag behöver dig heller inte för att överleva eller ta mig igenom vardagen.
Men jag vill ha dig i mitt liv och vill se dig göra framsteg. Hålla din hand i gott och ont. Oavsett vad jag är och kommer att vara för dig. Så enkelt.
301 fest igen..
I år är jag en av dem som får en moniltelefon och nycklar. Det känns bra.
I år är jag en av dem som känner sig extra inkluderad i den skara människor som tackar för året som varit och som med spänning ser det nya året rusa åt dem i väldig fart. Hej då du gamla och hej på dig du nya och friska!
Jag vet inte om jag kommer att se något nytt ansikte i år men jag verkligen hoppas det. De gamla måste lämna plats åt nya och de nya måste få ta mer plats.. Nånstans klassar jag mig själv som nygammal.
Ny som heltidsarvoderad och gammal som insyltad i kårvärlden och allt vad som kommer med den.
Ny som sektionsordförande men gammal genom alla kontakter man byggt upp under årens gång.
Men för första gången känner jag iver i mitt uppdrag och en stor utmaning i det året som kommer.
Det jag hoppas är att kunna förtjäna det förtroende som har givits mig och bevisa för mig och min omvärld att jag verkligen ärrätta personen på rätt plats. Men et är om ett år..
och idag ska jag säga hej då till allt gammalt med ett leende på läpparna.
och ikväll ska jag hälsa det nya året välkommet med ett par ögon som glittrar av förväntan och orden:
Visit från finland..
Jobbade i torsdags när de kom så man fick inte se dem förräns på kvällen.
Fredagen stressade man sig genom examen.. massa champagne, mingel, krossade glas och leende lärare förgyllde ens vardag. På kvällen sp blev det pip- rökning hos kevin med boysen, Paris och mr & mrs vikström (junior). Det var roligt, speciellt när schlager och 90 tals- popen kom igång =)
Lördag tog man det lugnt.. god mat på björngårdsvillan med Paddy och Jessie och sen promenad i botaniska trägården.. jag fikar aldrig så mycket som under de dagar jag träffar familjen vikström. man har säkert gått upp 3 kilo men vad gör det? och när man sitter där med en kaffe tittar de undrande på en som om man hade fått solsting eller nått. Fascinerande människor dessa finlandsvenskar.. underbara..
0900 flydde vi till danmark med mormor och morfar och det var en upplevelse. Jag har själv varit i danmark mång agånger men aldrig suttit i bilen så länge..rumpan var blå när man kom hem och fick för första gången sova i sin egen säng och själv.. semester sade vi att det var. vi är ju såå roliga jag o kevin..
bilder från resan finns att hitta på
http://www.facebook.com/home.php?ref=home#!/album.php?aid=175688&id=704544040&ref=mf
http://www.facebook.com/home.php?ref=home#!/album.php?aid=175683&id=704544040&ref=pb
Kevin var förstås tvungen att lägga upp alla bilder men vad kan man göra åt det? nåväl..
en bra visit var det iaf.. och jag hoppas det blir fler och man även då kan vara med.. man har ju planer som sagt ;)
Nemesis..
Jag är nöjd med mitt val av saker och ting. hur det har blivit. men jag undrar hur det hade varit om nån hade tagit det ett steg längre och om du hade vågat. Eller kanske var jag den du ansåg starkare att klara av saker och ting? var jag den som kunde ta det? orka med det? eller kände du inte tillräckligt mycket? oavsett alla ord och gester.
eller kände du för mycket?
sökmotorerna hittar ingenting trots alla försök. Jag vill bara veta om du har det bra eller inte. om du är lycklig och om livet har gått dig bra, hittils. men jag får stå ut med att inte veta. det är bättre.. för mig, dig och oss.
men du var en gång min vän och jag saknar dig. ibland. och specielt denna tiden på året.
Osammanhang..
Vad händer?
Det är bara an dag som alla andra..
Det är alltid romantiskt och killen är perfekt (inga lesbiska berättelser i bilden än).
Vad gjorde vi? Själv pluggade jag, var snuvig, var med pappa och spelade wiee med Doffa i Angered och vi såg på Alien 2. Kevin repade, åkte hem till mig och vi sågs i en timme innan jag hittade sängen. Inget romantiskt, inga blommor, igna studs i hjärtat. En helt vanlig dag med andra ord.
Ska det vara så här? Som vanligt? Utan att behöva anstränga sig? Har vardagen kommit ikapp? Jag kan inte svara på det för jag har ingn erfarenhet av detta... Inget att jämföra med.. Kanske säger de ten hel del om mig?
Eller kanske betyder det att jag lär om hur man är i ett förhållande?
Efter ett år så värderar jag ärlighet, spontana kramar och nyp i armen mer än blommor och datum..
Visa att du älskar mig alla dagar och glöm bort mig på den "viktigaste"..
osammanhang i mina tankar..
Kanske vi snart inte har fiskar i havet. Efter att ha dumpat all skit som vi produserar i havet så dör alla fiskar ut. Såvida vi inte fiskar ut våra hav först. Vi dumpar snön i göta älv. Snö som är hur farlig som helst då den är full med avgaspartiklar vilket kommer att göra att älven försuras, om det finns ett sådant ord. bye bye fishes. =(
Kanske fiskarna i tanken på universeum har det bättre då de inte behöver ta itu med havets försurning. Eller bli uppfiskade av giriga människor som vill ha mera pengar i deras plånböcker. För att bli uppätna av sådana som jag som älskar fisk. Är jag en dålig människa då som bidrar till detta? Som uppmuntrar fiske genom att äta sushi och lax och öring och spätta?
Jag vill ha en bättre värld men efter att ha varit på praktik i en vecka så börjar jag tappa hoppet. Om dagens ungar inte kan visa repsekt för deras medmänniskor hur kan de då visa respekt åt andra varelser? och mian tankar går runt i cirklar... Vill jag sluta resa? handla? äta? för att få en bättre värld? var går min gräns och när kan jag börja vara arg på andra sominte gör rätt nör jag själv gör fel?
Jag önskar havet kunde vara lite mer aggressivt ibland och visa vad man får och inte får göra.. Jag önskar det tektoniska plattorna kunde röra sig häftigt för att rasera allt de onda vi har byggt och jag önskar att vädret kunde bidra till att ge oss en läxa för att vi inte tar hand om våran jord. Jag önskar bestraffning även för mig..
för det vi tar för givet kommer itne alltid att vara där. och vi måste bli påminda.. inte av gud, om han nu finns men utav oss själva och planeten vi bor på.
Jag vill ah kvar mina fiskar.. enkelt och simpelt.. lämna mitt hav ifred..
Grekland gör stora rubriker igen..
Men det är bättre nu än senare då det kan ha varit värre. I aftonbladet skrivs det om hur östländernas dåliga ekonomi påverkar EU och Euron. Inte bara Grekland utan även Spanien och Portugal ligger i kris. Sen euron infördes har östländerna och medelhavsländerna levt över sina tillgångar. Det har varit lätt att skaffa lån och leva rikt. Priserna har stigit på marknaden då lönerna har varit desamma och människorna har levt fattigt och tagit lån istället. Nu vill den grekiska regeringen göra gott för sig och ta sitt ansvar för något som aldrig borde ha hänt. Oansvariga människor säger jag bara..
Grekland har haft det kämpigt med ekonomin sen efter Balkankriget. Regeringen har vetat det hela tiden och har de inte det så borde de ha läst sin historia på gymnasiet. Jag var stolt över att Grekland hade kunnat komma så långt 2006b när jag tog studenten. Nu blir jag besviken på regeringen som har låtit mitt lands rykte bli så dåligt att det aldrig kommer kunna komma tillbaka.
"Civilisationens vagga som hotar med en ny europeisk ekonomisk kris" lär ju rubrikerna vara imorgon.. och jag ska vara den som sitter med vänner och folk och ska försvara grekernas agerande när de är ute på gatorna och protesterar mot att de inte får gå i pension, betala mera skatt samt får sänkta löner när deras löner ändå inte är höga. Jag undrar hur en svensk skulle reagera om man sänkte hans lön till 7000 kr per månad. Inget jag vill se hända och kom inte med detta: det skulle ladrig hända i Sverige för Grekland har just gjort det möjligt.
När personen som har makten missbrukar den får folket betala. Är det då svårt att man inte litar på dem som sitter i makten? Jag litar inte på politiker för ett öre. Politikers löften är som brus i mina öron och jag röstar ej i val då jag tycker att det blir samma skit vad man än röstar. Det fick jag lära mig sen liten att alla i maktposition ljuger. Även i Sverige. I USA, Kina, Frankrike ich ja tom Grekland. Folket är arga för att det betalar för sådant som de inte borde. och jag blir arg för mina vänner ser ingen framtid där nere. När de borde göra det. Det är ett 60-talets grekland igen. Då var det juntan, idag är det krisen..
sak samma: Grekerna kommer fly sitt land o politikerna kommer stå där som fån och betala allt ur egen ficka. Vilket de borde göra enligt min mening.. Nu är jag arg. Riktigt arg. Så det kan hända att jag tagit fel på något årtal eller så men sak samma.
Jag är arg på regeringen och arg på grekerna som inte verkar förstå alvaret i det hela. Och som fuskar med skattesedlarna.. något regeringen har lärt dem att göra..
Mot en ljusare framtid..
Solens ljusstrålar lämnar mig och Göteborg lite senare än för 1 månad sig. Ca en kvart, snart mer än det.. Mot en ljusare framtid helt enkelt.. Härligt.. Underbart.. och soligare =)
Mamma..
Mamma är en klippa.
Mamma är ens äldsta vän.
Mamma har alltid varit där.
Mamma är en kram, en tröst ett leende i höstmörkret.
Mamma är nybryggt kaffe och en morgonrock.
Mamma är Pretty Woman.
Mamma är Ledin på kasettband i en gammal Volvo.
Mamma är en doft som sätter sig.
Mamma är en lugn röst.
Mamma är en klapp på ryggen.
Mamma är puss på kinden.
Mamma är två ögon fyllda med kärlek.
Mamma är sol och värme.
Mamma är goda råd.
Mamma är en kompass som alltid visar hem.
Mamma är ett måste.
Mamma du är ett måste!!
Så det är så här det känns..
Glädjen sprider sig i kroppen samtidigt som en ängslan över om hon kommer klara sig odentligt.. Det är ett halvt jordklot bort. Inte några länder. Men det löser sig. Förhoppningsvis kramar jag om henne igen om några månader. Om jag ahr råd att åka till australien över sommaren. Håller tummarna på det iaf. =)
Gott nytt år föresten.. Till dig också..
Hur ska jag känna?
"Godartade tumörer kan dock utvecklas till cancer med tiden" berättar artikeln lite längre ner. "Jävlar, jag visste det" tänker jag och ser ändå samlad ut. Men ändå inte. Du vet när du har gråten i halsen men inte låter den komma ut? Just det, känslan då du kvävs nästan och känner lusten av att skrika blir större och större. "Varför inte låta tårarna komma?" tänker jag. "Vet inte" svarar jag igen. Att konversera med mig själv det är jag nog bäst på men framåt kommer jag inte.
Oktober är bröstcancerns månad. Jag köper varje år ett rosa band och gömmer det någonstans hemma. Ibland två. Jag kan väl bidra till något tänker jag. "I taket lyser stjärnorna" så förlorar en mor sitt barn och en dotter sin mor. I just cancer. Vardagsscenarion som blir till film och det skär i mig. Hur tar man farväl av sin mor? Hur tar man farväl av sin dotter?
Men hon kämpade och dog. Kvinnan i rummet brevid kämpade och levde. Det är så med allt i livet. Men de kämpade. Det blev trötta, bleka, tappade hår och mådde piss. Men de försökte. Och jag vill att man ska försöka. Vad hände med överlevnadsinstinkten?
För tänk om det inte är en godartad tumör? Bara tänk...
Lagom före jul tankar..
Jag drömmer mig bort till en bättre värld..
En värld där inga barn behöver gå hungriga och där alla har skor på fötterna och taköver huvuddet,, mat i magen och en penna i handen... Jag drömmer mig mot en värld fylld av glada ansikten som lyser under en klar himmel och människor som omfamnar varandra.. En värld full med kärlek och inget annat.. En utopi och en värld som aldrig kommer finnas till..
Klimatmötet i köpenhamn gav inga vidare resultat.. Jag undrar hur mycket pengar som lades ner på det och vad man annars hade kunnat göra för dessa pengar.. Mat till fattiga? kläder, skor och pennor till barn? jag vet inte.. sen är det konstigt.. Hur kan man ställa krav på fattiga länder i Afrika om att minska utsläppen när det är vi som står för dem? ironi i all dess ära.. alla ska göra lika mycket? känns mer som att de fattiga får betala för våran skit.. För även om jag inte anser mig själv som rik så är jag det i jämförelse med en 21- årig tjej i Nairobi, Etiopien, Kenya.. ja tänk bara..
Lagom till Jul så har P3s musikhjälpen sluta sända.. runt 20 000 döda barn i malaria på 6 dagar. 5, 5 miljoner kronor samlades in. 5 kr kostar en spruta för att bota sjukdomen. Om man nu räknar på det så har man räddat miljoner barn ..
Lagom till jul kommer hoppet tillbaka.. För man kan fortfarane sträva efter en bättre värld, även om det är en utopi?
Är det någon där?
Ännhu en storslagen bok.. som gav mig ännu en tankeställare-
Man kan inte rå för det som händer en. Det som gör en till den man är är hur man tar sig ur de situationer som man lyckats hamna i..
Så jag förlåter och glömmer.. som så många gånger förr... jag blickar framåt och ser ljus i den mörka tunneln.. Ord kan bara såra en om man bryr sig och lägger vikt i dom. Så om jag inte lägger vikt vid det som sagts och som kommer sägas kanske jag inte kommer bli ledsen då?!
När man har slumrat till och någon viskar i ens öra " jag älskar dig" då vet man bara.. djupt inom sig och med varenda cell i sin kropp att det kommer att gå bra.. allt..
och man inser att det faktiskt finns någon där..
Alltid..
Nåväl..
Har kommit tillbaka från en 2-dagars konferens i Varberg. Mycket har gjorts, arbetet går framåt och vi har det bra. Jag ser på tiden vi har framför oss som organisation positivt. Det kommer gå bra. Kan inte bli annat än bra. och jag har en plan. Den skakas om då och då men det är livet. Allt går inte som planerat.
Jag sitter här och tänker. Om livets aviga och räta. kanske borde man börja sticka. kanske det komemr hjälpa en att sätta tankarna på plats och få lugn och ro i själen. För ibland finns där tumult. Som ett argt hav som inte vet vart det ska ta vägen. Ska lägga mig ner och läsa. Om livets aviga och räta..