zouzouna

.. har aldrig gjort det, kommer aldrig att göra det..
Jag tycker inte synd om mig själv för allt jag gått igenom.
jag ångrar ingenting jag gjort och inget jag vart med om för dom beslut jag fattat i mitt liv har format mig till den jag är:
självsäker, självständig och ärlig ( så ärlig som en människa kan vara ).

(OK.. nu ljuger jag.. Jag ångrar att jag sårade den person som betytt mest för mig genom att inte säga sanningen.
Men hur mycket sanning klara en människa av?? )

Jag kan inte och jag vägrar tycka synd om mig själv..
Då kanske jag inte behöver nämna om att jag inte går runt och försöker
få folk tycka synd om mig själv..
har jag gett den uppfattningen så är det fel av mig..
då säger jag förlåt till alla er som behövt tycka synd om mig..


Jag uppfattas ibland som falsk.
Detta för att jag inte vill berätta saningen för att undvika såra någon person.
När man märker att dom inte hajar grejen så lägger jag fram sanningen på ett så brutalt sätt ,
att jag inte kan uppfattas som något annat än okänslig, kall och falsk...
 men bara för att den personen "skyddas" utav min nästan sanning betyder inte det att jag går runt och leker offer...
usch och fy hemska tanke för att vara offer!!

Jag föredrar att ses som falsk av vissa personer efter att ha försökt  vara dom till lags och gå varsamt fram,
ills man märker att nej, dom fattar inte på annat sätt.

Jag är långt ifrån perfekt, jag vet om mina fel.
Men till skillnad från andra så tar jag tag i dom, jobbar med dom ocg gör något åt dom...

Jag tror det kallas för att utvecklas..

Att stampa på samma plats och tro att det kommer någon som säger till en hur man ska ändra på sig själv..
det kallar jag lathet..

P.S.
angående respekt..
Jag respekterar mig själv..
om du inte respekterar mig så fine..
det är ditt val.. som sagt..
jag respekterar mig själv och är stolt för den jag är..
D.S.