zouzouna

Hur känns det att spela spel med andras känslor? Med deras drömmar? med deras liv? jag vet inte.. men jag vet hur det känns att vara spelad och det känns skit.. Oavsett om man har fått en ursäkt eller om personen i fråga är borta eller kvar i ens liv så gör det ont.. det gör ont.. och något brister..

Jag vet inte vad som brister om inte det är allt.. helheten rasar inför mina ögon och jag vet inte.. kan man lita på den som spelat en och sagt förlåt? kan man lita på att man inte blir spelad igen? jag vet inte...
Jag har blivit spelad en gång förut och jag klarar inte av det igen.. det gör för ont och det får mig att känna mig värdelös.. det gör så ont att jag vill ta ut mitt egna hjärta och krama det hårt för att det inte ska falla i tusen bitar..
Vad gjorde jag då? vill jag göra det igen? blir det annorlunda nu?? kan någon förändras? förändras människor?
klart de gör, säger vissa.. jag vet inte, svarar jag..
Innerst inne är man kanske fortfarnade den man alltid varit.. en spelare..
och vill jag ha en sådan i mitt liv?