Feta rubriker som inte säger något..

"Kates Moss röker ihjäl sig", alla som röker röker ihjäl sig..
"Britney ger sina barn för mycker socker", alla kan ge sina barn lite för mycket socker ibland
"Sorgen obeskrivlig för familjen Jackson", alla blir vi ledsna när någon närstående dör
"Mel B tvingar Eddie Murphy att betala underhåll".. alla får inte underhåll även om de borde

Stora, feta rubriker om dessa kändisar.. 

Varför var det ingen rubrik i tidningen när jag slutade röka? varför är det ingen rubrik om att min faster inte får underhåll?
eller sorgen som sliter sönder den som förlorade sin far i cancer igår? Eller varför inte en rubrik om de mammor som ibland handlar vårdslöst när det gäller deras barn.. (alla mödrar gör det nån gång)..

Varför behandlar vi dessa människor som mera värda än oss själva? för att de har pengar? för att de har en karriär? min mamma har också en karriär, ingen skriver något om henne.. din pappa har säkert en karriär, inte har jag läst något om honom..

Jag tycker världen borde fokusera på något viktigare än att "Kändishundar får avkomma"


Regndroppar på mitt fönster och pianospelande från övervåningen..


Rummet står tomt och jag känner glädje.. för visst har två personer som jag älskar rest ifrån mig, vinkade av dom kl 07:00 från balkongen utan att känna ett enda stygn i hjärtat.. betyder det att man sagt hej då för många gånger? tar man för givet att man kommer ses igen? Har det blivit lättare att lämna och bli lämnad?

Jag oroar mig inte för deras hemresa. Borde jag? litar jag för mycket på att han kör bra och inget händer? förlitar jag mig på turen för mycket? inte ett moln i huvudet (ute finns det massor).


Får besök igen om en vecka.. en till medlem i familjen.. har sagt hej då till far och bror .. säger hej till mamma när hon kommer.. för vissa är det svårt att förstå men det känns inte så farligt att bo tvärs över europa, långt bort från sina föräldrar..

Ikea och tankar som snurrar..

Tar mig igenom sidor i IKEA katalogen..  Ser mig om på Åhlens..  Funderar på vad jag behöver..
Ska man tro katalogerna så behöver man hur mycket som helst.. en materialistisk värld vi lever i..

Men om jag funderar på vad jag verkligen behöver.. så kommer svaret:
Inte så mycket.. Nånstans att sova, redskap för att laga mat..
och mat..

Mitt i vardagens hets glömmer vi det väsentliga.. det är inte mycket, men det är det som räknas..

och ibland är det mycket mer än mat..


"Ja visst gör det ont när knoppar brister

ont för det som växer och det som stänger" skriver Karin Boyer i diktsamlingen "För trädets skull" och visst gör det ont tänker jag en dag som den här..  Relaterar till mig själv, til min dag och på samtal som jag haft och inte haft.. just idag..
För något öppnades idag som jag aldrig kunde trott och aldrig vågat to på.. något jag vägrat inse..

Det gör ont att jag växer och förstår vissa ting..
Det gör ont när drömmarnas portar stängs..
Det gör ont när det växer hål fulla av smärta...
Det gör ont när dörren tillbaka slås igen..

Fast självklart gör det ont bara nu.. För

"Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen" .

(Även för ett träd som växer snett)


Lägenhet!!

Kontraktet är påskrivet..
Hjärtat slår hårt..
Inflyttning 1/8..

Träkilsgatan 43..

lugnt och fint..
nära men ändå inte..

precis så som det ska vara..

jag flyttar.. men nu när allt är klart vet jag inte hur jag känner mig..


Michael Jackson is dead..

Stora skriverier i tidningarna.. Artiklarna är överflödiga med information om dåtid och nutid..  Löpsedlar som ändras varje dag och handlar om en människas kaotiska liv och död: Michael Jackson tar över världen på nytt, med enda skillnaden att han nu slipper läsa vad tidningarna skriver..

Förut snackades det om pedofili, psykproblem, plastikoperationer, familjeförhållanden och karriär såklart.. dock väldigt lite skrevs om den, mest läste man ju om allt förfärligt ont som hänt honom eller som han gjort.. Jag kommer inte ihåg artiklar som hyllade honom för hans tribut i musikvärlden, hur många han inspirerade och vad han lade en grund till så att alla andra kunde bara följa honom och bli stora stjärnor själva.. Det skrevs om mirakel barnet, från en syskonskara av 9, Michael med den oerhörda talangen-- Sen fick man reda på att människan faktiskt var lite udda.. och då började det ju skrivas om allt udda som rörde honom istället..

Inte ens på hans dödsdag fick han vara ifred.. Bilder över honom fanns överallt, clip på youtube och nu, några dagar senare, skrivs det om gamla familjeförhållanden, testamentet han skrev, vem får allt och vem får inget? vad händer med barnen?? Vart ska han begravas?? inte en lugn stund fick han stackarn, inte ens i döden..

Själv var jag aldrig ett Michael Jackson fan.. jag lärde känna honom för några år sedan och då bara vissa låtar.. jag vet inte vem han är ,mer än att han var kungen av pop!!! jag bryr mig föga om hans plastikoperationer, familjeförhållanden och hur han växte upp.. jag byrr mig inte om pedofilanklagelserna eller att han är gjord numera av plast (eller var, eller vad säger man?? ).. Han var den som startade något unikt, han hade stil och han hade grymma låtar..

Jag må inte ha gråtit eller blivit ledsen över hans död.. jag menar: vi kommer alla och dö eller hur?
Jag är ledsen för att man inte respekterat honom under hans livstid och ännu mera nu när han är död och inte länge går ibland oss.. Ledsen för att alla ska tjäna pengar på honom på värsta möjliga sätt och ledsen för att folk verkligen köper den smörjan som skriver allt detta skvaller om inte bara honom utan alla kända personer..

Men inte ledsen för att han dog.. Vem vet.. om några år kanske sitter jag i en veranda med Michael och dricker lemonad.. i en annan värld utan press och stress..

R.I.P
MJ

Nu har vi sagt hej då!

Nyss hemkommen från 301 festen.. Studentrepresentanter från GU kårerna samlades för att fira året som gått, säga hej då till varandra och välkomna de nya som tillträder i diverse poster..
Nu har man fått reda på vad folk gör nästa verksamhetsår och vad som händer under sommaren.. glada ansikten av både dem som slutar sitt kårengagemang och går vidare och av dem som fortsätter kämpa för att studenterna ska få det bättre på alla möjliga sätt...
Jag blir en av dem som fortsätter nästa år och ser fram emot det..

Men just nu har jag semester från kårvärlden, nästan, och det tänker jag uttnytja till fullo...
För vissa börjar det nya året imorgon redan, själv börjar jag i slutet på augusti..
tills dess så ska jag vila mig..

Nu flyttar jag =)

Till en alldeles egen lägenhet.. med egen säng, eget porslin, egen toalett, egen hall, egna nycklar..
Med en månadshyra som är min och ska betalas, med eget internet och utan TV (den kommer inte få plats)..
Inflytning den 1/8 och jag har redan hittat sängen som jag länge drömt om.. självfallet på IKEA.. billigt, bra och hållbart =)

Trist att lämna morföräldrarna ensamma men jag kan inte bo kvar för alltid.. jag har tagit steget till att bli vuxen och poå riktigt klara mig själv.. eller nästan iaf.. vuxen menar jag ;) 20 kvadrat låter inte mycket, ser inte ut som mycket men jag får plats... och det kommer vara stökigt och det kommer se ut som ett bombnedslag men det gör inget.. för jag kan lämna min säng obäddad när jag går till plugget på morgonen, ingen kommer störa sig =))
Ingen annan än jag kommer störa på disk eller smulor, när och om det nu blir några..

ooh jag längtar så jag spricker.. många fina grannar kommer jag också få.. håller tummarna på att Paris ska bli antagen så hon kan flytta in =) usch vad skoj.. sen kommer man kanske inte alltid ha tid men fatta vad gött att kunna bjuda hem vänner.. t ex ska christian komma från tyskland o hälsa på en vecka i september/ november.. istället för att fråga om lov kan jag bara be honom sätta sig på planet hit ;) vi har inte träffats på 1 år och lite till =)

pirr pirr i magen.. myckte som händer mycket bra.. jobbet är prima och passamig perfekt och jag måste nog lära mig lite finska iaf.. kommer inte ifrån det ... jag o språk du vet... =)

men nu flyttar jag =) stuydiegången here I come :P

Grekland var det...

Solen gömde sig bland molnen men hettan tvingade oss ut till stranden.. Det blev inga bruna ben men glass i munnen och sand mellan tårna.. Det var skratt under stjärnorna och el-lösa kvällar.. dagar utan vatten och fiestan i mina händer.. Familje- kramar dagarna i ända och veckan rullade på långsamt.. oerhört långsamt.. Men roligt, givande och jag träffade dem jag skulle träffa...


Jag fann min saknade vän, 2 (numera?!) män som lämnat sina spår och min frälsare.. Jag är nöjd.. har fått alla svar, har ställt alla frågor, har sagt allt som borde sägas och inget mer.. Gjort det jag lovade att göra och livet har de konstigaste vägarna..

Brorsan failade big time på nationella proven och inget univeristet eller högskola kommer ta emot honom.. inte i grekland iaf. kanske han gör ett försök nästa år.. men när 18 500 platser kommr lämnas tomma nästa år på universitet och högskolor landet över pga dåliga resultat i dessa pron börjar man ifrågasätta systemet på allvar... Men jag bor inte där.. borde jag bry mig??

MItt hjärta är stulet och han är bara 2,5 månad..oerhört söt och min skyddsling.. jag ska bli gudmor till hösten och det kommer gå bra.. men han är oerhört krävande.. vill hela tiden vara i ens famn.. inte illa för en man, inte ;) sådant uppmuntrar vi..

Och jag har saknat i grekland.. oerhört mycket.. trodde nog aldrig det var möligt... och det känns underbart.. och jag längtar redan till fredag..

Galen eller resfeber bara?

Jag är galen.. fullkomligt galen.. min hjärna spelar mig spratt och jag är oändligt trött på mina försvarsmekanismer..
Jag är trött på min oro och jag är trött på att älta..
jag är trött på att vara rädd och jag är trött på att inte kunna njuta avdet som händer i mittliv just nu pga vissa personer..
Jag är trött på att kunna ge råd till andra som jag själv borde följa..
jag är trött på att alltid vara slutkörd i huvudet och jag är trött på att inte kunna lämna saker och ting bakom mig..

Jag ät trött på att le o se glad ut när jag egentligen bara vill gråta och skrika ut allt .. men då är man väl galen??
Jag ät trött på att behålla hemligheter som enbart gör mig ont. Jag är trött på att inte kunna dela med mig ordentligt..
Trött på att berätta halva sanningen, trött på att inte veta vad som är rätt och fel..

Eller så har jag bara resfeber för att jag åker till grekland om 3 timmar och jag tänker på en liknande situation jag haft förut.. inte jämföra, fy och usch.. jag ska vara knasig i solen och i mammas armar.. jag ska finna mina svar och jag ska besöka 4 personer som lämnat stora spår efter sig i mitt liv.. allt ska redas ut..

För när jag är tillbaka så är det inte nån trötthet eller resfeber som gäller utan då gäller jag ... och alla dom jag bryr mig om.. nje, jag är nog mest bara galen egentligen..


För hon har tagit studenten..

Lilla, rara, söta Emmelie har tagit studenten idag.. Iförd en söt, vit klänning, studenthatt och luktandes skumpa hela hon lyssnade hon på pappa Stefans rörande tal om hans dotters bravader under sina 19 år.. Med ett leende på läpparna öppnade hon sina presenter och tackade alla..
Det lyste i hennes ögon när vänner, familj och fd kolleger (jag o dea) kom för att fira henne denna speciella dag..

För två och ett halv (måste det vara) år sedan träffade jag Emmelie på Ullis Skafferi. Jag hade jobbat där ett tag och kunde rutinerna.. jag skulle lära henne allt jag kunde..och det gjorde jag.. hon var så söt och bara 16 år gammal.. yepp, jag kände mig som en sorasyster när jag granskade hennes pojkvän från topp till tå och konstaterade att han var ok.. oj hon var lycklig =)

Vi bakade, skrattade och jag skrämde henne med min stress, mitt hetshumör och mina korta kommentarer som tydligen lät hotfulla.. tack o lov kom både hon och Dea på att jag inte bits (för det mesta) utan bara visar tänderna ibland..  och mina flickor och jag kämpade.. varje helg skrattandes, retandes och rytandes.. PMS helger var inte att föredra att komma till fiket dock gjorde folk det ändå.. vi smälte på sommaren inne i köket och vi såg mathildas mage växa samtidigt som vi utvecklades själva till något större..

Dea visste inte vad hon skulle göra då, idag har hon sökt till HDK och konsthögskolan.. Emmelie gick i gymnasiet och pluggade och hade MVG, på torsdag ska hon vikariera som ekonom på ett företag i Varberg.. Jag visste inte vad jag ville plugga till och idag är jag klar med min 4:e termin på lärarprogrammet.. Detta blev ett långt inlägg-- men mina små flickor förtjänar detta.. mina bruttor <3

Som sagt hon var lik en ängel med sitt blonda hår och blåa ögon.. Hon är den skarpaste kniven i lådan och hon är min lilla Emmelie.. All lycka i världen för dig bruttan..

Osamanhang..

Vi gick nerför gatan och du höll min hand.. skrattandes och retandes kom vi fram till klippor och det var baddags.. flera av dina vänner var där och helt plötsligt plaskade vi runt i det blåa som små barn.. Jag fann det svårt att ta mig upp, mina kläder var för tunga helt enkelt.. "Aldrig mer att jag badar med kläderna på" tänkte jag och satte mig vid elden..

På vägen tilbaka till civilisationen släppte du min hand och sade att du inte klarade av mer anärhet.. Du ville ta en paus.. och du ville sova ensam.. och jag fick inte ringa.. du behövde lugn och ro att tänka.. mitt hjärta brast men jag sade "ok", tårarna svällde över men jag log..

Miserabel och ensam mötte jag en vän efter en stund.. Hon berättade att en ur min turkosa familj precis haft ett gräl med sin flickvän.. jag försökte hitta honom vid parken där barn lekte men jag hittade henne där.. hon grät och var helt utom sig.. samtidigt kände jag hur förbannad hon var.. och hon förklarade men jag hörde mest mummel..
Jag tog henne till centralstationen.. hon skulle åka hem för att komma över det han sagt.. och där fick jag reda att jag skulle åka till stockholm på måndag..

Telefonen ringde och jag svarade.. och jag lyssnade.. och det gjorde ont, det sved och du lät oberörd..  Jag tappade fästet och jag föll.. Jag hamnade på golvet, i mitt rosa rum medans väckarklockan ringde för glatta livet..

Ursäkta?

Jag vill inte ha en ursäkt.. jag bryr mig inte.. jag klarar mig utan ett "förlåt".. just denna ursäkt passerar förbi mig som en liten fläkt, för jag bryr mig inte om jag får den elelr ej.. jag kan inte förklara.. Men visst. tack för ursäkten.. om det får nån att må bättre..

Jag vill inte lära känna någon, jag vill inte ha en ny vän.. jag kan inte vara vänner med alla och jag tycker inte om alla även om jag inte känner dom.. Jag behöver inget underlag, man passar helt enkelt inte ihop med alla.. simple.. 
 
Jag är inte storsint och jag tar inte alltid emot en ursäkt med öppna armar.. och jag accepterar inte saker enbart för att dessa hände i det förflutna.. för sådan är jag: trångsynt´, bitter och nöjd med alla fina människor jag har i mitt liv att jag inte behöver fler..

tack för mig idag!!


Tills döden skiljer oss åt

"Du är min räddningsbåt i detta hav som omger mig" och jag låg vid din sida och du lekte med mitt hår när du sade det. Måste varit några sommrar sen för det var vramt, klibbigt och dörren stod öppen. Det var då hon lämnade dig för att hon brydde sig för mycket om vad folk tyckte. Det var då jag bestämde mig för att aldrig göra mot någon det som hon gjorde mot dig. Det var då jag viskade "För alltid vid din sida" medans du tände din ciggaret och tog på dig den där oberörda minen när din syrra kom in i rummet. Jag vet inte om du hörde men jag är säker på att du kände det..

En konstig vänskap du pch jag.. Från hat till att lära sig att stå ut i varandras sällskap.. att lära sig se under ytan och alla spydiga kommentarer.. Helt plötsligt var det vi.. du och jag.. Jag fick dig sluta, du fick mig att börja och sen hand i hand våran utveckling gemensam..

"Tills döden skiljer oss åt" sade du i sommras och det var på tok för nära denna gång.. Oacceptabelt, vi ska dö gamla.. så se till och bli bra nu vännen..

Absolut Gotland!

Mysigt, det är vad AG har varit för min del.. Jag har myst hela helen och det har varit underbart.

Då man inte orkade umgås med sina vänner tog man en hand och satte sig i gräset..
När man inte orkade sitta i gräset satte man sig på muren med vänner och snackade med folk som gick förbi.
När man inte orkade snacka med folk gömde man sig vid en stuga, med utsikt över havet och lyssnade till musiken..

Det blev kyssar under solen, kramar under Gotlands bara himmel och hand i hand promenader över Kneipbyn.
Dans med en nappflaska i handen och blåmärken på kroppen efter att ha rullat nerför backar..
Grillning med Bosse Larsson och hår i mina händer.
Donkar blev kastade lite varstans och drama utspelade sig under kvällarnas gång..

Jag missade igenting, jag var pecis var jag ville vara och med den jag ville vara..
Jag hade roligt.. och jag gör gärna om det igen =)

12- 21 Juni..


Det ska kramas, skrattas, pussas, gosas, badas, solas, brännas, bråkas och vara alldeles unbderbart..

Jag ska hem .. Till mamma o pappas lilla lägenhet, sova överst i våningssängen, vakna utav mjölkbilen och somna till sorlet av människor som äter och dricker.. Jag ska äta farmors mat, vara med familjenb och träffa mina vänner.. jag ska ta det lugnt, andas och bara ha roligt..  Jag ska glömma allt vad blogg, mail, msn och facebook heter..

Gömma mig från världen i minnen, natur och drömmar.. skissblock i handen och ut på ängarna.. kameran i väskan och upp på bergen´.. In i bilen för att upptäcka de tomma stränderna.. Dricka kaffe och prata med de få som jag idag betraktar som  mina vänner..

Jag ska hem och det bådar gott.. och jag är nyfiken på vad som väntar mig..

Mitt underbara Grekland..

Lite random om vad som händer just nu...

Sitter på ett hotellrum på Scandic i Karlstad med Bella, Twister, Grimmis och String..
Medans de hjälper Grimmis att svara på en enkät pratas det om djupa saker.. Jag orkar inte delta.. Istället vill jag berätta över vad vi gör i Karlstad..
Vi deltar i SFS FUM 2010 och första dagen har varit helt ok.. Jag är nöjd med valen som gjorts, jag har blivit upprörd över Lars Lejonborgs tal som pågick i en timme och han sade inget vettigt över huvud taget.. Jag förstår inte hur politiker tänker ibland när de uttrycker att de tänker att vi ska locka studenter till kårerna med studiesocial verksamhet och tar tillbaka deras löften om en höjning av studiemedlet.. Jag blir bara bitter men jag får tänka på att vi har det bättre än t ex Grekland där studenter inte har en sådan stark röst, om de nu har en röst alls.. så vi har det bra..men varför inte få det bättre.

Vald till justerare är jag också vilket betyder att jag  ska åka till SFS kansli i Stockholm över en dag i Juni. Spännande. Detta kommer dessutom ge mig möjlighet att följa SFS FUM bättre och förstå mer av vad som egentligen händer och hur det fungerar..

Nyinvald i SLUG:s kårstyrelse och det känns verkligen helt underbart då jag är pepp på att jobba med de frågor som kommer nästa år.. Omorganisation och uppstartning av en helt ny kår.. spännande..
SU ordf posten blev inte min till slut vilket känns bra, i ärlighetens namn.. jag vill växa mera.. och kanske nästa år.., och då inte SU.. en helt ny kår ni vet ;)

Skolan går bra (tror jag), familjen mår bra och jag kanske får åka till grekland..
Men jag ska ta o sova nu.. möte imorgon hela dagen.. =))

hej och hej då ..

Jag har sagt hej då till April och välkomnat Maj på bästa möjliga sätt..

Med Valborg, 1:a maj och Spacestation..  med grillning, vänner, bekanta och samtal..
Med flaggor i håret (ett integriringsförsök i all sin ära), fjärilar i magen, andningsproblem, minnesluckor och mys..
Med hemligheter, frågor och tomhet.. med tårar i smyg av glädje och sorg och en känsla av att allt ändå är vackert..

Det är vackert med gula blommor, grönska och blå himmel..
Det är vackert med folk som är annorlunda, vågar säga sitt och göra galna saker..
Det är vackert med ekorrar i skogen som letar efter ekollon bland vita små blomor.. kan det vara vitsippor tro?
Det är vackert med barn som testar sina gränser genom att hoppa över en bäck..
Det är vackert när man blir ombedd att le.. Det är vackert när man bara lyssnar..
Det är vackert när allt det som gör en glad överöstar det som gör en ledsen..
Det är vackert när man försöker..
Allt är vackert..

Men jag har inte sagt adjö, jag är inte färdig än, jag har inte hatat klart än och jag har ännu inte glömt..
Jag mår ännu inte bra, det känns fortfarande tungt.. och det är ryggen som tar stryk..
Men jag mår bättre än vad jag gjorde förut, det går framåt och jag ka se att detta kan få sig ett slut..
till slut.. 

Det är vackert att vara i mörkret för att sen bara börja se färger..
och kanske jag snart har ork att ta upp min pensel igen och börja måla..

Hon är hemma nu!

Hon är hemma nu och stannar fram tills efter jul.. Sen bar det av till Australien igen för att leva livet med George.. och klart önskar jag henne all lycka.. men ack vad det gör onte.. det är inte Europa ens juh, det är halva världen bort från mig.. och jag är självisk och tänker på mig, mamma annelie o pappa anders, henke och mostrar och vänner komemr väl också längta ihjäl efter henne.. Men jag förstår kanske lite nu hur Annelie kände när hon släppte iväg sin bästa vän till Grekland.. eller hur Maria släppte iväg mig till Sverige.. Jag kommer ju träffa henne igen , dock kommer jag inte veta när.. nu visste jag att hon skulle komma tillbaka, vilken dag, tid.. men sen..? aja, det blir säkert bra..

Hon är tillbaka nu.. likaså de andra 3 flickorna.. och det känns bra.. hon är tillbaka och det är tryggt.. hon är den äldsta vännen och den som jag hittils alltid kan räkna med.. det blir kanske så när man delat vagn och vagga?? vad vet jag..
Hon är tillbaka och det är rätt.. som den egoist jag är får jag säga det.. Så jag ska njuta av att ha henne här och ta varje tillfälle att umgås med henne.. vi mår ju trots allt bra av varandra ..

Välkommen hem nino!



Dopp i grytan..

Det var iskallt.. För en sekund blev allting svart och jag nådde botten. Alla tankar borta och huvudet tomt.. I en sekund..  Upp mot ytan och jag ville skrika men kunde inte. Istället kippade jag efter andan medans jag kände blodet cirkulera i mina ådror.. Adrenalitet pumpade och jag övervägde om jag skulle sänka mig i det blåa igen..
Jag tordes inte.. men det var härligt.. och underbart... Ihopkurrad på en klippa, darrandes och naken.. blottad infölr världen, precis som jag var första gången jag öppnade mina ögon..
Men jag kom till insikt att då var jag skör, då kunde jag gå sönder hur lätt som helst.. inte nu..
Tog ett djupt andetag, reste mig upp, och gick.. stark, stabil och redo...


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0