Att man aldrig lär sig...

Blickar möts och leenden skapas.. I skumma lokaler och alkohol som sällskap är man oövervinlig.. oemotståndlig..
Repliker utbytes och luften är laddad.. läppar möts och ögon stängs..
det händer.. man lever.. och njuter..

Man vet att det är något som inte händer igen.. men man glömmer sig i stunden och lever ut sin fantasi..
Man vet, båda två, att man inte kommer höras av..
men för att ge hopp så ger en sitt nummer.. fastän hon vet att han aldrig kommer ringa..
 För att ge hopp säger han: vi hörs. jag lovar. det är säkert. .. fastän han vet att det bara är ord...

Sen stängs dörrarna.. man vet att inget mer kommer hända.. ändå faller man för det varenda gång..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0