zouzouna

Jag har tagit farväl.. aspningen för min del är över och det känns befriande på nåt sätt.. konstigt när jag trodde verkligen att denna gång skulle jag vara kvar till på slutet, vare sig jag blev invald eller ej.. men det var svårt och det blev för mycket..

Jag trodde jag skulle kunna klar av allt jag gör hittils och aspa till P6.. Jag gjorde det.. Dessvärre kom jag på att det är svårt att aspa till en förening när man kan och vet hur vissa saker fungerar, mer än vad andra gör. Det är vårt när man har inside information, vet hur det har varit och hur det är.. känner till saker och ting av olika orsaker och olika källor..
Det är svårt när man vill göra så mycket men känner inte att man har den back upp man behöver.. jsg hade ändrat på så mycket, eller velat ändra.. inte för att det inte är bra utan för att jag tror att det kan bli sjukt mycket bättre..

Jag är ambitiös och en person med kontrollbehov.. då blir det svårt att sammarbeta med folk.. jag kan inte sitta still och ta det lugnt, jag vill göra saker hela tiden.. jag har inte tålamod och jag blir lätt sur (även om jag inte visar det.. )

Men det var inte det som gjorde det.. det var istället allt som sades till mig , det var inte stora ting men.. många bäckar små.. bildar då en å?! och jag kände bara att fan... nej. det går inte..

Men .. jag gillar ju personerna fortfarande.. och det gjorde lite ont när jag sade hej då till min aspmästare, då hon inte är det längre.. det sved, men bara lite..

För att jag är en SKRK innerst inne och nu har jag bevis på det med.. Turkos och rosa är fint ihop och fr mig att le..
Fina färger, fina ovveraller och skönaste männiksorna.. jag älskar mina SKRKar.. och jag älskar deras P6..
Jag tycker om mina grannar..
men ännu mer att jag  hittat hem!!