zouzouna

ska fram när man minst vill det.. och vad kan man göra när känslor man inte kan kontrollera bara väller över en som en stor, svart våg?.. 
och helt plötsligt drunkar man i minnen och gamla känslor som man väl hade begravt, som man trodde hade glömt..

Men icke.. dom är där,  under ytan väntar dom på att en spricka ska bildas för att sen börja forsa som lava och få en att smälta under sorgen dom har med sig...

För visst.. jag gillar dig.. mer än vad du anar...
och ja.. jag blottar mig.. öppnar mig själv.. mer än vad jag håller tillbaka..

För visst jag är kär i dig..
men att hålla tillbaka
är något jag lärt mig sen långt tillbaka,

Att stänga av när vissa tecken visar sig..
Eller när jag hör en viss klang i rösten... eller när jag känner av det på ens sätt...
Och det är just vad jag gjort just nu..
Stängt av..
Mest för att du stängde av först..

Men det skär i mig mer än du någonsin kommer att förstå..
jag vill inte stänga av..
Men det sitter så djupt..
Det är en del av mig..

Så förlåt om jag inte riktigt förstår vad som gör dig upprörd..
Förlåt om du tycker att jag inte bryr mig..

Men vissa dagar kan jag inte ge 100% även om jag vill..
För att jag måste tänka på att ge något till  mig själv oxå...

Det tog mig 3 år och att flytta till ett annat land för att hitta mig själv och ändå är jag inte ens halvvägs..
Men precis som jag får dig ibland att känna som du kanske gjorde förr i en nästan likadan situation
så är det likadant för mig..

Jag vet ju att allt är mitt fel.. även när det inte är det...
för så har det alltid varit, så kommer det alltid att kännas..
och jag kommer alltid att stänga av..

frågan är:
klarar du av det?!