zouzouna

Vänner tar en i handen och visar vägen till en flyktningsort. Tårarna flödar och de går bara inte att stoppa. All frustration man känt under senaste tiden visas upp i blodsprängda ögon och leenden. Känslan av att man gjord något man inte borde byts ut mot glädjen i att man verkligen har funnit sanna vänner i detta liv. Vänner som ej dömer, utan bara vill ens bästa.

Tillbaka till musiken, dansen och vimmlet utav folk börjar man sakta komma tillbaka till det glada. Kyssar utbytes, leenden ges och vi förlorar oss själva en liten stund. Men i luften hänger frågan som kräver ett svar, och den vill inte vänta. Oväntat att det blir jag som drar den slutligliga linjen. Att än en gång få höra att man är inte värd att bli satt först på listan. Att inte bli prioriterad. För att det är jobbigt. För att det inte finns tid. För att man inte kan vara själva. För att man inte kommer vara fri. För att... ,för att..., för att.. Jag undrar varför man har så svårt att säga "jag vill inte" ? Man sårar ju ändå den andre..

Ett påklistat leende och man yttrar orden: Det är ok, det är lugnt. Mest för att man själv måste få  höra sig själv säga det högt. Att sen återgå till muskien, dansen.. det är svårt. Istället börja sökningen av bekräftelse. Nån form av bekräftelse. Att få bli bekräftad som människa, individ och kvinna. Bekräftelsen kom och gick. Tomheten vilar kvar. För just nu spelar det ingen roll vem som bekräftar om det inte är J. För vi tog oss tid, och även om jag inte föll så började jag få vingar. Men det gör inte att få dem avklipta.. Brutalt att det blev jag som fick klippa av dom.

På ett eller annat sätt tycker jag synd om människor som inte vågar lämna sin "frihet" för att vara med en annan människa. Att vara rädd att ta steget ut ärett fängelse. Att fasa inför att bli sårad är som att titta på livet genom galler. Att inte kunna lita på att någon kan ta hand om ens hjärta gör en bara vaksammare. Livet är nu. Vi är här nu. Vi andas nu. Inte imorgon. Nu.

Men det spelar egentligen ingen större roll.  Om jag inte är värd hans tid, är han inte värd mina tankar. Om jag inte är värd lite möda, är han inte värd mig. Om han inte tycker jag är värd hans "frihet" då ärhan säkerligen inte värd detta inlägg..