zouzouna

och jag har sådan ångest.. jag var full igår.. väldigt full..  jag har minnesluckor.. jag kommer inte ihåg mycket..
Mer än att jag var ledsen för att han var sjuk och inte kunde närvara... ledsamheten blev till en bitterhet..
bitterheten blev till ilska.. och ilskan gjorde att jag för en stund ignorerade mina känslor... helt och hållet..
Jag hånglade inte med någon.. det blev inga mörka korridorer eller toaletter.. det blir det aldrig för min del som tur är..
Men det blev frans- ryckningar och betalningar i form av pussar..
och när man väl börjar rycka i dessa fransar kan man inte sluta.. man vill ha fler helt enkelt.. men man vill inte ge bort sina pussar till personer man inte tycker om... men man får nog skylla sig själv..

Och jag pratade om honom igår.. och jag tyckte om det.. men jag var arg för att han inte var där..
Men vi har inte lovat varandra något.. vi är itne varandras.. vi är bara 2 människor som umgås..
Men varför känns det som om jag sababt det lilla vi haft?
varför har jag skuldkänslor? när han får pussar för att nån rycker i hans fransar.. men jag fick höra att han följer regler..
visst, helt sant.. men det känns som om jag svikit honom.. när jag egentligen inte gjort det då vi inte är exxklusiva..
för vi har inte sagt något sånt..
och jag vet att han vet och jag är rädd.. rädd för att han ska sluta tycka om mig, rädd för att han inte ska vilja träffas mer..

Min vän fick lugna ner mig.. jag försökte prata med han idag, men nej.. han ville inte tydligen..
och då ser jag det som om det är mitt fel.. för att han vet..
nej, fy fan.. ångest är dagens ord..