Det fattas ord fär att beskriva...
Det gör ont när jag är hemma, för att ingenting är som jag lämnade det och i min lila hjärna hade jag fått för mig att det skulle vara det.. Inte ens jag är den samma... när jag är hemma.. och det gör mera ont..
Det är jobbigt att vara hemma för alla förväntar sig att man ska vara på ett visst sätt.. och jag kan inte vara det.. och då blir det fel.. för alla andra.. och när man råkar bli den man en gång var mår man dåligt.. så dåligt.. och de tblir inte bra förräns man börjar tala svenska med mamma..
jag tänker på svenska, min dagbok skrivs på svenska, jag identifierar mig som svenska.. där jag har växt upp..
för det har alltid varit min utväg.. ursäkten som alla använt: ja men du är halvsvensk= halvknasig..
och det var skönt för då hade alltid någon nått att skylla på.. så fort jag skyllde på att det var hemorten som gjorde mig konstig så tog man illa upp.. men att skylla på mitt andra land var aldrig dåligt..
"Du hade aldrig sett ut så om det inte hade varit för att din mamma är svenska" har man fått höra.. jag är ju min mamma upp i dagen, tro det eller ej.. medans jag trodde jag var så lik en grek jag kune bli och kunde passa in gjorde jag aldrig det.. det var fel.. i tankesättet iaf.. tydligen utseendemässigt också av någon anledning..
så kommer man till sverige.. och får identifiera sig som grek.. inget ont, jag tycker om det.. det är ett sätt för mig att hålla fast till det land som uppfostrade mig att bli den jag är.. att inte glömma vem jag egentligen är..
Jag älskar sverige, lika mycket som grekland.. annars hade jag fått säga vem av min aföräldrar jag älskar mest, och det är svårt.. för jag älskar dem båda så mycket att jag kan gå sönder av smärta när jag inte har dom nära mig..
Men jag är gripen mellan 2 världar och jag har aldrig tyckt om det men det är något jag fått finna mig i..
Jag är egentligen ganska glad att jag inte har någon kontakt med min pappa längre, som ju är den som står för min skotska släkt, att jag bara håller kontakten med mina sysslingar på öarna, för det gör att jag inte behöver känna mig så kluven som du till ditt ursprung.
Och ändå känner jag mig ibland så ilsken på Sverige, och brukar tänka att allt vore så jävla mycket bättre om jag vore i Skottland för där, där passar jag in, i alla fall är det det jag intalar mig, och ändå, varje gång jag är där så blir jag en slags kluven individ - gör jag något udda är jag svensk, men om jag försöker förklara varför jag inte håller med för att man inte tänker "så" i Sverige, då är jag plötsligt helskotsk och får helt enkelt sluta vara konstig.
Så jag känner igen det hela...
Men oftast så är det nog så att jag framhäver och är stolt över det skotska i Sverige, och tvärtom i Skottland.
Och idag var jag tvungen att fylla i min universitetsansökan och de kräver att man skriver etnicitet - Jag satt säkert i ett par timmar och undrade om jag skulle kryssa i "British mixed" eller "Other White", jag menar jag är ju svensk, med skotsk släkt, och är ju mixed då, eller? Samtidigt känns det så fel att skriva British Mixed när jag är uppvuxen i Sverige, har svenska som modersmål...
Ahhrg...
Sorry för att jag kidnappade ditt inlägg, men jag kände igen mig så pass mycket att jag var tvungen att skriva.
//Johan
Jag är egentligen ganska glad att jag inte har någon kontakt med min pappa längre, som ju är den som står för min skotska släkt, att jag bara håller kontakten med mina sysslingar på öarna, för det gör att jag inte behöver känna mig så kluven som du till ditt ursprung.
Och ändå känner jag mig ibland så ilsken på Sverige, och brukar tänka att allt vore så jävla mycket bättre om jag vore i Skottland för där, där passar jag in, i alla fall är det det jag intalar mig, och ändå, varje gång jag är där så blir jag en slags kluven individ - gör jag något udda är jag svensk, men om jag försöker förklara varför jag inte håller med för att man inte tänker "så" i Sverige, då är jag plötsligt helskotsk och får helt enkelt sluta vara konstig.
Så jag känner igen det hela...
Men oftast så är det nog så att jag framhäver och är stolt över det skotska i Sverige, och tvärtom i Skottland.
Och idag var jag tvungen att fylla i min universitetsansökan och de kräver att man skriver etnicitet - Jag satt säkert i ett par timmar och undrade om jag skulle kryssa i "British mixed" eller "Other White", jag menar jag är ju svensk, med skotsk släkt, och är ju mixed då, eller? Samtidigt känns det så fel att skriva British Mixed när jag är uppvuxen i Sverige, har svenska som modersmål...
Ahhrg...
Sorry för att jag kidnappade ditt inlägg, men jag kände igen mig så pass mycket att jag var tvungen att skriva.
//Johan
