zouzouna

Det var härligt att titta på film och bara vara..
Det kändes rätt tills filmen blev slut.. Istället för att fortsätta vara skulle man prata.
Istället för att förlora sig i stunden fick man förlora sig i ord och tystnad...
Så här efteråt är jag förlorad i mina egna tankar och i min egen förvirring.. 

Jag är förlorad i tron om att du kanske vill att jag ska göra nåt speciellt som inte får allting
att verka lite stelt när man helt plötsligt blir tomd på ord och tystnaden faller runt omkring.
Mitt i dimman av sms och samtal, hålla handen och kyssar kan jag inte undgå att fråga mig själv:
Vem är du?

och det slår mig: vad vet vi egentligen om varandra?
Mer än att vi tycker om att vara med varandra?

I tysthet smyger sig andra tankar och kramar om denna tanke.. Scenarion tar form i mitt huvud..
En kväll förlorad i ovisshet... eller samtal med en kär vän..