zouzouna

Vi gick nerför gatan och du höll min hand.. skrattandes och retandes kom vi fram till klippor och det var baddags.. flera av dina vänner var där och helt plötsligt plaskade vi runt i det blåa som små barn.. Jag fann det svårt att ta mig upp, mina kläder var för tunga helt enkelt.. "Aldrig mer att jag badar med kläderna på" tänkte jag och satte mig vid elden..

På vägen tilbaka till civilisationen släppte du min hand och sade att du inte klarade av mer anärhet.. Du ville ta en paus.. och du ville sova ensam.. och jag fick inte ringa.. du behövde lugn och ro att tänka.. mitt hjärta brast men jag sade "ok", tårarna svällde över men jag log..

Miserabel och ensam mötte jag en vän efter en stund.. Hon berättade att en ur min turkosa familj precis haft ett gräl med sin flickvän.. jag försökte hitta honom vid parken där barn lekte men jag hittade henne där.. hon grät och var helt utom sig.. samtidigt kände jag hur förbannad hon var.. och hon förklarade men jag hörde mest mummel..
Jag tog henne till centralstationen.. hon skulle åka hem för att komma över det han sagt.. och där fick jag reda att jag skulle åka till stockholm på måndag..

Telefonen ringde och jag svarade.. och jag lyssnade.. och det gjorde ont, det sved och du lät oberörd..  Jag tappade fästet och jag föll.. Jag hamnade på golvet, i mitt rosa rum medans väckarklockan ringde för glatta livet..