zouzouna

Över lunch så blev det samtal om mitt förflutna, min nutid och min framtid. Det diskuterades vilt om huruvida jag trivs i sverige elelr ej och hur bra jag mår. Vad saknar jag, vad är skönt att slippa. Det pratades om familj, ekonomi och samhället i stort. Hur jag har förändrats, hur han har växt som människa, hur vi båda har kommit till den punkt där vi faktiskt kan umgås, prata och skratta utan att det känns påfrestande. Fast bara en liten stund, inte för länge...

Han är min längsta relation jag någonsin kommer att ha med en man. En relation byggd på kärlek och tillgivenhet, samt svett och tårar. Vi har båda sagt saker till varandra som vi innerligt ångrar, men om vi kunde vrida tillbaka tiden tror jag vi skulle säga och göra exakt samma saker. Annars skulle vi aldrig nå hit vi är idag..

Jag var för jävlig.. jag lyssnade inte. Jag var uppkäftig. Jag var dryg, jag var elak men jag var utåt sätt den snällaste person någon mött. Jag var en djävul praktiskt taget även om jag inte bar prada. Jag ljög honom rätt upp i ansiktet, försatte mig själv i fara oavsett om det var sent på kvällen eller tidigt på morgonen. Jag drack alkohol och jag rökte. Jag tränade inte och jag umgicks med människor som jag aldrig hade umgåts med idag.. Jag var tonåring.. Jag hatade min far..

Han var sträng, jag fick aldrig göra så som jag ville, mina vänner var alla loosers, jag klädde mig fel, jag var för tjock/ slampig/ olydig, jag hade noll respekt för honom dock kunde jag ibland uppföra mig inför andra. Han kunde inte hantera situationen att hans lilla Linis växte till en kvinna med starka åsikter som abso,ut int passade in i byns lilla bubbelsamhälle.

Vi har haft ett helvete i många år. Vi har stridit mot varandra så hårt att jag ett tag trodde aldrig vi skulle kunna lappa ihop vårt förhållande. Tack och lov har jag en mamma och han en fru som älskar oss för mycket för att vara likgiltig.. Hon hjälpte oss under vår långa väg tillbaka och ändå har vi långt kvar..

Jag har sårat honom under många år genom sånt jag sagt och gjort, men inget ångrar jag för då hade jag nog aldrig blivit den jag är idag. Inte han heller tror jag.

Det jag vill säga är att: jag har aldrig skämts för dig pappa, aldrig blundat för den du är och aldrig nekat att jag är min fars dotter på alla sätt och vis. Jag äs stolt över att vara din dotter.

Så om du tar min hand så lovar jag att vandra brevid dig tills vägen tar slut.. bara du och jag pappa..