Tills döden skiljer oss åt

"Du är min räddningsbåt i detta hav som omger mig" och jag låg vid din sida och du lekte med mitt hår när du sade det. Måste varit några sommrar sen för det var vramt, klibbigt och dörren stod öppen. Det var då hon lämnade dig för att hon brydde sig för mycket om vad folk tyckte. Det var då jag bestämde mig för att aldrig göra mot någon det som hon gjorde mot dig. Det var då jag viskade "För alltid vid din sida" medans du tände din ciggaret och tog på dig den där oberörda minen när din syrra kom in i rummet. Jag vet inte om du hörde men jag är säker på att du kände det..

En konstig vänskap du pch jag.. Från hat till att lära sig att stå ut i varandras sällskap.. att lära sig se under ytan och alla spydiga kommentarer.. Helt plötsligt var det vi.. du och jag.. Jag fick dig sluta, du fick mig att börja och sen hand i hand våran utveckling gemensam..

"Tills döden skiljer oss åt" sade du i sommras och det var på tok för nära denna gång.. Oacceptabelt, vi ska dö gamla.. så se till och bli bra nu vännen..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0