zouzouna

Lämnade av mamma på flygplatsen igår och ringde Nina idag för att önska henne lycka till i henes nya liv som hon ska bygga i Australien. Med George. Det var märkligt att säga hej då till Nina. Att det var hon som skulle åka bort och jag som ska stanna kvar. Så det är så här det känns. När ens barndomsvän åker ut mot nya äventyr och det är osäkert när man ska ses igen. Vi träffades inte mycket under detta halvår som gått. Det behövs inte egentligen. Det räcker sporadiskt. För oss.. Men det är så här det känns.
Glädjen sprider sig i kroppen samtidigt som en ängslan över om hon kommer klara sig odentligt.. Det är ett halvt jordklot bort. Inte några länder. Men det löser sig. Förhoppningsvis kramar jag om henne igen om några månader. Om jag ahr råd att åka till australien över sommaren. Håller tummarna på det iaf. =)

Gott nytt år föresten.. Till dig också..